Föddes som nummer 2 i syskonskaran och äldste son till Ulrika Magdalena, f Levin och hennes man Bengt Magnus Björkman, BMB. Under större delen av sin uppväxt bodde Bengt Ludvig med familjen på Regeringsgatan och flyttade vid 17 års ålder till Uppsala för att studera juridik och avlade en hovrättsexamen 1811.

I och med att äganderätten för icke bosatta i Finland försvagades efter1809 beslutade BMB att överlåta sina bruk och egendomar till sina 2 äldsta söner. Därför skickades först Bengt Ludvig för att bosätta sig på Fiskars bruk som ägdes av BMB sedan 1783. Han hade några år tidigare följt sin far BMB på en två månaders resa till bruken i Finland.
På Fiskars lät han under sin tid uppföra en ståtlig bruksherrgård i 3 våningar med ritningar av arkitekten Charles Bassi men konsulterade under bygget arkitekten Carl Ludvig Engel vilket resulterade i nya och ändrade ritningar.Järntillverkningen hade redan vid sekelskiftet 1700 – 1800 fått stå tillbaka till förmån för kopparbrytning vilket krävde mindre skogsavverkning för sin produktion. Vid Bengt Ludvigs tillträde 1815 var man väl medveten om att koppargruvorna börjat sina, det gällde ffa Orijärvi koppargruva.

Bengt Ludvig bosatte sig på Fiskars där han förde hushåll med sitt tjänstefolk, bestående av nio personer som följt med från Sverige. Stallet bestod till större delen av ridhästar och ett mindre antal arbetshästar. Det man kan utläsa om Bengt Ludvigs liv i Finland finns tillgängligt i fadern BMB:s brevkonceptböcker från april 1816 till hans död. Där kan man läsa att Bengt Ludvig beklagar sig över att ha blivit deporterad, över dåliga medarbetare och ständigt penningbehov. Han teg eller ljög och drog sig inte för rent kriminella metoder. I november 1817 dömdes Bengt Ludvig till fängelse för dödsmisshandel av en underlydande i oktober 1816 och placerades som rannsakningsfånge i Tavastehus.
Under sin fängelsetid hann Ludvig med en kort förlovning med Jeanette Hjärne, dotter till landshövding Gustav Hjärne och dennes hustru Gustava Sofia Rosenborg. Förlovningen bröts dock efter att Bengt Ludvig förflyttades till Sveaborg.

Efter frigivning 1820 fortsatte han sitt utsvävande liv och hans ledning av bruken och dess verksamhet blev alltmer släpphänt vilket bl a resulterade i försäljning av Fiskars bruk 1822.
I mitten av juni 1825 reste Bengt Ludvig med tåg från Stockholm till kurorten Karlsbad i Tjeckien där han avled 15 januari 1826.

Text: Ylva Tigerhielm Englund

Källor:
Kopparkungen, red Klas Nyberg, Stockholmia förlag 2006