Landsorts fyr

Lat N 58°44’22″ Long O 17°51‘56″

Den första fyren som byggdes i Sverige var Landsorts fyr vid Stockholms södra inlopp.

År 1651 gav köpmannen i Stockholm Göran Gerner, ett förslag till drottning Kristina som gick ut på att han skulle få anlägga en fyr på Landsort. Han och hans efterkommande skulle enligt förslaget i alla tider få sköta fyren och i gengäld ta upp ersättning av förbifarande fartyg. För att kunna tvinga förbipasserande fartyg att erlägga den fyrningsavgift som drottning Kristina och fyrentreprenörerna kommit överens om, hotade den statliga rättsskipningen med höga böter för den som försökte smita från betalningen eller uppgav oriktiga uppgifter angående hur stort lästetal fartyget hade.

Den första fyren som byggdes 1651 var en enkel träfyr men år 1686 brann fyrtornet ner. Efter detta beslutades att en ny fyr skulle byggas upp i sten och i september 1691 stod slutligen den nya fyren färdig. 

I slutet av 1700-talet tillhörde Landsorts fyr det svensk-holländska handelshuset Carl & Jean Hasselgren. 1783 förvärvade Bengt Magnus Björkman en del av de Hasselgrenska egendomarna, också sannolikt hälften av Landsorts fyr. Därefter ägde BMB Landsorts fyr tillsammans med Ulrika Dorothea Brunströms (tidigare gift med Arvid Hasselgren) andra make Carl Lagerbring.

Värdet och intäkterna från Landsorts fyr var betydande. I BMBs förmögenhetsdeklaration för år 1800 anges ett värde på 12 000 Bancomynt, vilket var lika mycket som Farsta frälsehemman.

I BMBs arvsskifteshandlingarna från 1825, anges ett värde på 16 000 riksdaler för Landsorts fyrbåk.
År 1839 förstatligades Landsorts fyr genom att staten köpte hela fyren för 26 000 riksdaler. Landsorts fyr var Sveriges sista privatägda kustfyr.

Text: Gunnar Zetterberg